Stödet till veteranen börjar under värnplikten
”Var hör jag hemma nu?” För ett par år sedan fick jag förtroendet att samtala med en ung man som precis kommit hem efter sin andra internationella insats på kort tid. De upplevelser och händelser som han erfarit i insatsområdet, innebar en tid efter hemkomst ett behov av att på djupet förstå de existentiella och moraliska frågor som väckts. Genom Svenska Soldathemsförbundets jourtelefon fick mannen vidare stöd genom det rikstäckande nätverk av psykoterapeuter och psykologer som vi tillhandahåller.
Den fråga som adresserades av veteranen kan ses som ett uttryck för en känsla av desorientering, vilket i varierande grad är förhållandevis vanligt förekommande bland militär personal vid hemkomst. En slags dragkamp mellan militära- och civila identiteter som uppstår där den militära berättelsen om vem jag är, som naturligt har formats under en längre tid i insatsområdet, vid återgången till hemmavardagens trivialiteter ska samexistera med andra identiteter av civil karaktär, som också inryms i narrativet om individens liv.
Forskaren, reservofficeren och prästen Jan Grimell har under flera år studerat hur den militära kontexten skapar unikt starka identiteter bland Försvarsmaktens personal baserat på värden, logiker och praktiker, som i sig är nödvändiga för att man tillsammans med andra ytterst ska kunna lösa påfrestande uppgifter under krig.
Dessa identitetsprocesser påbörjas redan under värnplikten, under ett formativt skede i en människas liv. Att lära sig att inordna sig i en tillvaro med starkt kollektivistiska och gruppinriktade drag, tillägna sig ett standardiserat språk, anamma nya beteenden och kanske även värderingar, står i kontrast till det civila samhällets individualistiska livsstil.
Vid landets soldathem möter våra soldathemsföreståndare dessa unga människor under deras fritid, bland annat i samtal kring de livsfrågor som väcks i den militära miljön. Rysslands fullskaliga anfallskrig, i kombination med andra skeenden som under senare år bidragit till en alltmer osäker omvärld, reflekteras tydligt i dessa samtal med värnpliktiga. Vardagliga funderingar om hur militärlivet påverkar en – ens egen roll i gruppen, saknaden av kompisar och familj eller bryderier om vad tiden efter muck ska innebära, varvas numer med frågeställningar med ett mer allvarsfyllt anslag; vem tar hand om min familj om det blir krig och jag inte är hemma? Måste jag döda och kanske själv dö? Soldathemmen blir i dessa sammanhang en plats för reflektion, en ventil för frågor av moralisk och existentiell karaktär med möjlighet att inrymma en bredd av både nya och återkommande identitetsperspektiv.
Svenska Soldathemsförbundets motto: ”När du behöver oss – där du befinner dig”, kommer i en nära framtid att få ytterligare en konkret innebörd. Sveriges inträde i NATO innebär att Försvarsmakten under 2025 skickar en reducerad bataljon till Lettland. Vi kommer att finnas på plats för de svenska soldaterna genom ett soldathem med personal, som etableras vid Camp Adazi tillsammans med den danska soldathemsrörelsen.
Vi ser fram emot att i Lettland fortsätta vara medvandrare till den militära personalen, som under värnplikten tillbringat sin fritid vid något av våra soldathem.
I soldathemmet vill vi skapa ett öppet vardagsrum för återhämtning, med lyhördhet inför de frågeställningar och psykosociala påfrestningar som kan komma att väckas under insatstiden - även med förhoppningen om att genom närvaron på plats, uppnå en tröskelsänkande effekt för dem som önskar ytterligare stöd efter hemkomst.
Andreas Philipsson
Generalsekreterare
Svenska Soldathemsförbundet