Totalförsvarets ansvariga måste prata skjutbanor
Skjutbanor är en avgörande resurs för Totalförsvaret, men frågan om deras framtid har länge försummats. Medan Sveriges banor successivt läggs ner på grund av underfinansiering och byråkrati, växer behovet av skjutplatser akut, inte bara för föreningar utan också för vapenbärande myndigheter som Polisen, Kustbevakningen och Tullverket. Samtidigt står vi inför nya krav kopplade till värdlandsstöd för Nato-förband grupperade i Sverige och behov av möjlighet till förstärkt beredskap i kommuner, civilförsvarsområden och driftvärn. Dessa verksamheter kommer förr snarare än senare behöva skjutbanor som en del av sin förmågeuppbyggnad och sitt ansvar för Sveriges säkerhet.
Det svenska skyttet, med sin långa tradition och djupa förankring i föreningslivet, är inte bara en idrott eller ett fritidsintresse. Det är en vital del av vårt samhälles försvarsförmåga och beredskap. Skjutbanor har länge varit platser där både civila skyttar och myndigheternas personal utvecklar och bibehåller sin vapenvana – en vana som är ovärderlig i kris och konflikt.
Idag är tillgången till skjutbanetid allt annat än förutsägbar och likalydande för vapenbärande myndigheter runt om i landet, vilket Polistidningen rapporterade om så sent som i november 2024. Uppgörelser med lokala skjutbanor görs, vilket är positivt, men det är inte en metod som kan skalas upp då den är helt beroende av att den ideella föreningen som driver skjutbanan klarar av att driva den. Föreningarna står i sin tur med nedläggningshot då de inte har ekonomisk möjlighet att uppfylla de miljökrav som ställs på dem från staten och EU.
Samtidigt finns lösningar. Nya, flexibla och miljövänliga skjutbanekoncept gör det möjligt att möta både miljökrav och moderna behov på ett kostnadseffektivt sätt. Dessa innovationer gör det möjligt att skapa miljövänliga skjutbanor som kan användas av allt från föreningar till myndigheter och Nato-styrkor inom ramen för värdlandsstödet. Dessutom står många entreprenörer redo att bygga anläggningar men så länge de saknar avsiktsförklaringar eller avtal med myndigheter så kan de inte säkra finansiering för att genomdriva sina planer.
Beslutsfattare och resursägare på alla nivåer i det offentliga behöver ta initiativ till samordning och börja fatta beslut om satsningar. På sikt kan detta leda till en nationell strategi, men det är senare – läget för skytteförmågan i Sverige är akut och det är sedan länge hög tid att agera.
Per Uddgårdh
Skjutbaneingenjör och reservofficer
VD Pointyard AB