Polis i krig
Patrik Thunholm är polis, reservofficer och författare. Tidigare har han jobbat som analytiker vid FOI och varit utbildningschef vid EU-insatsen i Mali. I FSN Perspektiv skriver han om ett framtida scenario om hur ett krigsutbrott utökar polisens uppgifter och påfrestningar.
Sverige befinner sig i krig. Den första vågen av attacker mot strategiska mål i Stockholm resulterade i allvarliga skador på infrastrukturen och många dödsfall. Nu, i en stad präglad av kaos, är artilleribeskjutning och drönarattacker vardag. VMA-signalen ekar genom stadens gator, en konstant påminnelse om hotet ovan och farorna runtomkring. Försvarsmakten och Polismyndigheten står i frontlinjen. Polisen arbetar outtröttligt med att säkra kritisk infrastruktur och dirigera trafik under militära operationer, trots flyktingströmmar och övergivna fordon som blockerar vägarna. Polisen arbetar outtröttligt med att säkra kritisk infrastruktur och dirigera trafik under militära operationer, trots civila flyktingströmmar och övergivna fordon som blockerar vägarna. Kriminella nätverk exploaterar läget för tillgreppsbrott och människosmuggling, både inom och utanför landets gränser. Det finns misstankar om att vissa nätverk samarbetar med den främmande makten och bistår dem genom sabotage och andra handlingar för att stödja fiendens krigsinsatser. Polisen styrs nu från alternativa ledningsplatser, där allt från krigsbrottsutredningar till samordning av internationellt stöd hanteras i en kamp för att bevara nationens säkerhet och stabilitet.
Krig skulle ha enorm påverkan på polisen, med utökat uppdrag och en drastiskt förändrad operationsmiljö fylld med psykologiska påfrestningar. Vårt förändrade säkerhetsläge och erfarenheter från Ukraina visar tydligt behovet av att rusta oss för liknande situationer.
I krig skulle polisen stå inför ökad arbetsbelastning och utökade uppgifter, som att upprätthålla ordning och säkerhet samtidigt som de stödjer Försvarsmakten. Detta inkluderar trafikdirigering, bevakning, utrymning, avspärrning och gränskontroll. Vardagen skulle kunna handla om att motverka plundring, utreda krigsbrott och bistå med handräckning vid uttag av personal och egendom för totalförsvarets behov. Polisen skulle även behöva bistå militären i säkerhetsoperationer och stödja evakueringar av civila från farliga områden. Den förändrade problembilden skulle tvinga fram omprioriteringar leda till förändrade uppgifter som kräver nya förmågor.
Erfarenheter från Ukraina visar den låga respekten för krigets lagar från rysk sida. Polisstationer, polisfordon och polispersonal har varit legitima måltavlor. Den svenska Polismyndigheten måste därför förbereda sig på att krigets lagar inte kommer respekteras i ett framtida krig, vilket innebär stor risk för skador och död bland polisanställda. Att operera i konfliktområden innebär konstant risk för beskjutning, minor och annat våld. Polisen skulle ofta bli mål för attacker, vilket skulle leda till förluster och skador bland personalen. För att hantera denna hotbild kan polisen behöva utveckla nya taktiker och säkerhetsåtgärder för att skydda sig själva och civila.
De moraliska och psykologiska påfrestningarna för polisen skulle vara enorma. Den ökade stressen och de ständiga riskerna skulle sannolikt påverka moralen och välbefinnandet hos polispersonalen negativt. Poliser och deras familjer skulle påverkas direkt av kriget, vilket skulle leda till ett ökat behov av psykologiskt stöd och insatser för att hantera trauma. Den konstanta rädslan för direkt och indirekt beskjutning skulle skapa en intensiv och påfrestande arbetsmiljö. Att hantera dessa utmaningar kräver ett nytt och kanske militärt tänk samt omfattande satsningar på psykosocialt stöd för att säkerställa att poliser kan utföra sina uppgifter effektivt. Den höga risken för skador och dödsfall bland poliser ställer även krav på kontinuerlig påfyllnad av personal genom rekrytering och utbildning.
Klart är att Polismyndigheten skulle möta en rad krävande uppgifter under ett väpnat angrepp. Att krigsplacera polispersonal är bra, men att bygga en fungerande krigsorganisation och öva den inför de beskrivna utmaningarna tillhör de verkliga svårigheterna. Därför måste Polismyndigheten stärka sin beredskap och säkerställa tillräckligt med personal för att lösa varierande uppgifter över hela konfliktskalan. Detta inkluderar att förbereda sig för stora personella förluster i krig och redan nu arbeta för säkerställd uthållighet genom personalförsörjningsstrategier.
Den förändrade operationsmiljön och de stora psykologiska påfrestningarna kräver nya taktiker och ett bredare säkerhetstänk. Erfarenheter från Ukraina visar att poliser kan bli legitima måltavlor, vilket understryker behovet av noggrann förberedelse och stöd. Detta kan innebära ny skyddsutrustning och annan förstärkningsbeväpning än den som finns idag. Polismyndigheten måste också säkerställa logistiska flöden för att hantera ökade påfrestningar och skador på utrustning som krig innebär. Detta inkluderar att bygga lager av nödvändig materiel, säkerställa transporter och underhåll samt utveckla strategier för att upprätthålla operativ kapacitet under intensiva och långvariga krissituationer. I detta kan samverkan med privata aktörer vara avgörande.
Polisen är en kritisk del av det civila försvaret, och utan ett välfungerande sådant är det inte möjligt att upprätthålla ett effektivt militärt försvar. Militära och civila försvarsinsatser är nämligen intimt sammankopplade i totalförsvaret. Därför är det avgörande att sätta ljus på polisiära beredskapsfrågor. Med tanke på rådande utgångsläge och den ansträngda situationen i vårt närområde måste mycket göras, och detta snabbt. Med rätt förberedelser här och nu kan vi skydda vår nation och säkerställa att vi är redo för framtida utmaningar.
Patrik Thunholm
Polis, reservofficer och författare