Polis i konfliktens gråzon

Patrik Thunholm är polis, reservofficer och författare. Tidigare har han jobbat som analytiker vid FOI och varit utbildningschef vid EU-insatsen i Mali. I FSN Perspektiv skriver han om ett framtida scenario där desinformation och drönarattacker skapar kaos i Sverige och belastar polisens resurser.

Den inre säkerheten i Sverige är allvarligt hotad, och landet står på randen till krig. En explosion av falska meddelanden på nätet har polariserat befolkningen och skapat starka känslor. Desinformation har orsakat våldsamma upplopp och en drastisk ökning av falsklarm, vilket belastar polisen ytterligare. Samtidigt sker sabotage mot vattenverk, elkraftsanläggningar och annan kritisk infrastruktur med drönarsvärmar. Dessa attacker har skapat allvarliga störningar och skador, vilket ökar oron bland medborgare. Krisen förvärras av ett omfattande cyberangrepp som lamslår betalsystem, mobiltelefoni och transporter, vilket leder till kaos och oro. Medborgare börjar tvivla på samhällets förmåga att hantera krisen, och många överväger att lämna landet.

Detta scenario är inte bara en dystopi utan verkliga risker. En antagonistisk aktör kan använda desinformation, drönarattacker, falsklarm och cyberangrepp för att skapa en samhällskris. Främmande makt skulle kunna iscensätta sådana aktiviteter som ett förstadium till ett väpnat angrepp.

För dessa aktörer skulle insatsen vara liten, medan den potentiella effekten skulle vara enorm. Handlingarna skulle dessutom kunna genomföras med hög grad av förnekbarhet och utan att fysiskt beträda svensk mark. Rysslands strategi för maktutövning illustrerar detta tydligt, med fokus på icke-militära åtgärder såsom informationskrigföring, ekonomiskt tryck, diplomati och cyberattacker. Dessa åtgärder syftar till att skapa instabilitet och förvirring, vilket kan bana väg för militära medel om det behövs för att uppnå strategiska mål. Hybrida aktiviteter av denna karaktär understryker behovet av robusta åtgärder för att skydda kritisk infrastruktur och säkerställa att bland annat Polismyndigheten har kapacitet att hantera sådana hot.

För att motverka desinformation och upplopp krävs stark samverkan med lokalsamhället och kontinuerlig omvärldsanalys från polisen. Det mångkulturella samhället, med många diasporor, kräver ett dubbelriktat fokus som inkluderar både inrikes- och utrikesfrågor. Detta blev tydligt genom incidenter som koranbränningar och påverkanskampanjer riktade mot den svenska socialtjänsten (LVU). För att säkerställa resurser för kraftfulla och uthålliga insatser kan samverkan mellan offentliga, privata och ideella aktörer bli avgörande. Samhällets motståndskraft beror på hur väl dessa aktörer kan samarbeta för att nå ut med målgruppsanpassade kontranarrativ som kan verka förebyggande.

Drönarhotet är redan en realitet som kräver omedelbara åtgärder. Detta blev tydligt strax före Rysslands invasion av Ukraina när stora drönare cirkulerade över svenska kärnkraftverk. För att möta denna typ av lufthot är det nödvändigt att utveckla teknik som kan störa drönarsignaler och träna personal för att hantera drönarincidenter. Det är viktigt med investeringar i ny teknik för detektering och neutralisering av drönare samt strategier för att skydda kritisk infrastruktur från potentiella drönarattacker. Här blir samarbete mellan myndigheter, forskningsinstitut och privata aktörer avgörande för att utveckla en robust och samhällelig försvarsförmåga mot dessa drönarhot.

Falsklarmen och cyberangreppen påminner starkt om det vi kunde se under Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Denna invasion inleddes med cyberangrepp och en våg av falsklarm, vilket belastade den ukrainska polisen. Liknande incidenter kan mycket väl inträffa i Sverige. Med tanke på de antagonistiska möjligheter som AI medför, är det avgörande att utveckla förmågan att snabbt avgöra äktheten i larm. Detta kräver investeringar i teknik för larmverifiering och utbildning av personal vid polisens kontaktcenter och ledningscentraler för att öka deras medvetenhet om hybrida hot inklusive detta modus. AI-baserade system kan användas för att analysera larmdata i realtid, identifiera mönster som indikerar falsklarm och förhindra att dessa larm dränerar polisens resurser. Genom att förbereda sig på falsklarm och utveckla metoder för att hantera dem, kan polisen minska potentiell framtida belastning på resurser. Vidare är det viktigt att främja en kultur av ständig beredskap och utbildning, där personal regelbundet tränas i att identifiera och reagera på hybrida hot.

För att möta hot som kan inträffa innan ett väpnat angrepp måste Sverige, inklusive Polismyndigheten, stärka sin beredskap. Polisen behöver utveckla sin förmåga att samordna insatser med andra myndigheter och privata organisationer. För detta krävs robusta samarbetsstrukturer och regelbundna övningar för att säkerställa en effektiv respons. Dessutom är det centralt att polispersonalen blir medveten om hotbilden och sin roll i en sådan situation. Att satsa på dessa åtgärder kan kosta både tid och pengar, men det är en nödvändig investering i vår säkerhet. Misslyckande att förbereda oss kan leda till större kostnader i framtiden.

Patrik Thunholm
Polis, reservofficer och författare