"När ska Sälen tala med företagen?"

Robert Limmergård, generalsekreterare för Säkerhets- och försvarsföretagen, reflekterar över Sveriges behov av ett strategiskt samspel med näringslivet för att stärka både innovationskraft och försvarsförmåga i en tid av ökande hot. Trots försvarsministerns uttalade ambition om en djupare dialog mellan staten och försvarsföretagen, saknas industrins perspektiv i diskussionerna på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen.

Inför Sälen skrev försvarsminister Pål Jonson en debattartikel om företagens vikt för försvarsförmågan. ”Regeringen intensifierar även dialogen med industrin för att säkerställa att vi arbetar mot gemensamma mål. Den tid när staten talade till industrin är förbi. Nu talar vi med industrin.” Budskapet från regering och övriga riksdagspartier är att det är genom partnerskap och samarbete med försvarsföretagen som förmågan ska öka och framtida avskräckning byggas.

Det är samtidigt inte endast i Sverige som diskussionen förs om att stärka försvarsföretagen. Nyligen presenterade det polska ordförandeskapet i EU sina prioriteringar och vikten av den tekniska, innovativa basen samt produktionsförmågan omnämndes upprepade tillfällen. Natos nya generalsekreterare Mark Rutte var i veckan också ute och lyfte vikten av försvarsinnovation och vikten av ökad produktionskapacitet. Linjetalen från statsministern, försvarsministern och Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson underströk vikten av försvarsföretag.

Men det blev inget samtal med företagen i Sälen. Det blev ingen diskussion i panelsamtalen under Folk och Försvars rikskonferens om hur denna viktiga förmåga ska utvecklas. Försvarsföretag, försvarsmateriel eller försvarsinnovation var inga rubriker i programmet – och inga talare representerade dessa ämnen på scenen. Och kanske är det rimligt. Det är enklare att styra en myndighet eller att skriva en lag, än att stimulera företag att välja att satsa på en trög försvarsmarknad med betydande affärsrisker.

Likväl väcks det frågor av intresse för branschen i Sälen. Vänsterpartiet lyfte frågan om att reglera Sveriges vapenimport. Det är en spännande fråga. När en stat ska välja att försörja förmågan med stöd av företag - i landet eller från utlandet - så är det val med många överväganden. Faktorer som tillgänglighet, utvecklingsrisk, eventuella strategiska underleverantörer, tillgång till förmågan över tid (tillsammans med vilka operativa begränsningar som följer med dessa) m.m. måste beaktas och balanseras. Behovet av interoperabilitet ökar samtidigt som allierad och med fler partnerländer. Men det handlar även om beroenden. Beroenden till en leverantör och det land där leverantöreren har sin hemvist – och leverantörslandets värderingar, utrikes- och säkerhetspolitik.

Ett annat perspektiv är det som lyftes av Storbritanniens ambassadör till Sverige och av Sveriges ambassadör till Ukraina. Försvaret av Sverige ser inte ut som förr, då fokus låg på handfast materiel, stövlar på marken och antalet brigader. Rysslands krig i Ukraina ger en annan verklighet där soldater i stora volymer offras på slagfältet. I den kampen har Sverige inte någon chans. Däremot innebär vårt tekniska kunnande en strategisk fördel. Ett kunnande som garanteras av försvarsföretagen i Sverige. Från scenen underströks här att våra konkurrenskraftiga företag är ett viktigt bidrag till Nato.

Företagen ska inte bedöma försvarets operativa behov. Däremot är det intressant att lyssna på Överbefälhavaren om hur företagen bidrar till att leverera förmågan. Företagen kan också dra slutsatser från andra internationella kunder. När vi nu bygger försvarsförmåga präglas arbetet av variabler som hastighet och anpassningsbarhet. Övertag ges till den som innovativt kan förändra förutsättningarna. Det handlar därför inte längre bara om vad vi köper, utan även hur snabbt system upphandlas och hur sömnlöst och kreativt de kan anpassa dem och använda dem på olika innovativa sätt. En general jag träffade från Ukraina innan jul berättade om hur företagen fanns vid fronten och hur snabbt materiel kunde anpassas och justeras för att möta krigföringens förändringar. Innovationsloopen är högintensiv. Det är svårt för Sverige i fredstid att åstadkomma samma materielförsörjningscykler, men det är omöjligt att fortsätta arbeta på det sätt vi gjort. Det innebär att processer, flöden, arbetssätt, planeringsverktyg behöver förändras.

Det finns, som försvarsministern Jonson påpekade i sin artikel, anledning att gå från att tala till marknaden till en aktiv, tidig marknadsdialog. Utvecklingen kommer att kräva omfattande kunskapsuppbyggnad och investeringar i forskning, teknikutveckling och innovation. Men vi möter samtidigt konflikterande utmaningar med tidskrävande tillståndsprocesser, svårbedömt säkerhetsskyddsarbete, oklara anskaffningsbehov samt avsaknad av marknadsdialog. För detta behövs beslutsamhet, ledarskap, en vilja att ta risker och ett strategiskt perspektiv. Vad vill staten med marknaden och företagen? Hur tänker staten försörja sina och allierade förmågor? Detta är frågor, avvägningar och prioriteringar som rör politiken och samhällsdebatten. Samtal, om än komplexa, som också behöver föras i Sälen.

Robert Limmergård
Generalsekreterare
Säkerhets- och försvarsföretagen