Fredrik Ruuda: "En robust konsultbransch behövs i totalförsvaret"
Är det rimligt att fåmansbolag levererar tjänster som totalförsvaret behöver även bortom fred? Är det även klokt att ha en modell där konsulterna har en krigsplacering i annan verksamhet? Har vi som invånare råd att tillåta en marknadsstyrd konsultbransch inom ett totalförsvar som behöver växa?
Mina reflektioner inom dessa frågeställningar baseras på både mina egna erfarenheter som företagare inom branschen och som förtidsavgången officer samt genom att observera effekterna på sjukvården, med en bemanningssituation som delvis påverkas av modellen med inhyrd personal. Min uppfattning av nuläget inom totalförsvaret är att vi har en marknad där det finns både konsulter som tillför specialistkompetens, för utveckling av produkter eller verksamhet, och konsulter som utgör ren bemanning.
Jag tror inte att bemanningskonsulter för längre uppdrag är rätt lösning för totalförsvaret, såväl samhällsekonomiskt som ur ett tillgänglighetsperspektiv i kris och krig. Här behöver verksamheter anställa egen personal som går att kompetensutveckla och krigsplacera enligt verksamhetens behov. Vad gäller upphandlingar av bemanningstjänster så känns det dessutom konstigt att det teoretiskt kan bli billigare att ha en leverantör, med underleverantörer, som måste sikta på att gå med vinst, helt enligt reglerna för att få F-skattsedel. Med andra ord så är det troligtvis en bättre långsiktig samhällsinvestering att erbjuda anställningsvillkor inom totalförsvarets aktörer som någorlunda motsvarar individens förutsättningar som bemanningskonsult.
De konsulter som behövs inom totalförsvaret för en i tid begränsad insats som specialistkompetens kommer troligtvis fortsatt behövas, såväl som enskilda konsulter som större uppdrag i form av tjänsteprodukter. Behovet kan vara ett resultat av att snabbt erhålla och implementera extern kunskap i den egna organisationen, exempelvis för att nyttja öppen innovation. Om konsulterna är viktiga för verksamheten behöver beställaren också analysera de risker som uppstår genom att nyttja extern personal. Detta är i grunden inte något annat än hantering av försörjningskedjor av humana resurser och kan exempelvis ske genom krav på att leverantören meddelar resultat från disponibilitetskontroll vid Plikt- och prövningsverket. Detta gör att den samhällsviktiga verksamheten inom totalförsvaret kan bedöma risken av att personen behöver lämna uppdraget akut vid beredskapshöjning, inklusive hemvärnslarm.
Att vi idag har en konsultmarknad inom totalförsvar är möjligtvis produkten av en kombination av behovet och resurser såsom pensionsavgången eller förtidsavgången myndighetspersonal och ett antal individer som vill bidraga till ett robust samhälle. Att kompetenser finns på marknaden att tillgå i en relativt stor utsträckning är troligtvis även resultatet av totalförsvarets nedskärningar från 1990-talet intill år 2015, vilket skapade karriärväxlingsbehov för övertalig personal och en för kunderna initialt relativt gynnsam konkurrenssituation. Detta ger totalförsvaret fortfarande, och under ett begränsat antal kommande år, möjligheten att nyttja god erfarenhet och kompetens kring hur totalförsvaret kan formas. men samtidigt med en risk kring hur resurserna kan beställas och levereras när krisen eller kriget kommer.
Vi behöver därför utveckla synen på konsultbranschen inom totalförsvar och säkerhet, avseende både samhällets behov av tillgänglighet och ekonomi. Tillgänglighetens dimensionerande krav bör vara höjd beredskap, vilket innebär att konsulter behöver redovisa om de kan fortsätta leverera efter exempelvis beredskapshöjningar. Säkerhetsskyddet är idag en självklarhet men leveranssäkerhetens robusthet behöver öka. Detta bör innebära att beställningar inte ska ske av singelkompetens utan att leverantörer och kunder strävar efter att skapa grupper av personer med likvärdig kompetens.
Det är inte rimligt att tro att det under de kommande tio åren kommer vara ett överskott av totalförsvarets resurser. Detta gör att kompetensskapande insatser behöver ske tillsammans mellan kunder och konsultbranschens leverantörer utan att konkurrens genom exempelvis löner och förmåner snedvrider förhållandet mellan parterna. Högskoleutbildningar inom totalförsvar kan inte vara mer eller mindre begränsade till ett lärosäte, Försvarshögskolan, utan behöver utökas enligt exempelvis samma modell som Polishögskolans uppdragsutbildningar vid ett flertal lärosäten på hel- eller halvfart. Detta kan bidraga till att skapa fler tillgängliga möjligheter för allmän kompetens inom totalförsvarsområdet och ger möjlighet till kvalitetssäkrad vidareutbildning för studenter från andra huvudområden, särskilt för den kompetens som krävs för Sverige som en del av Nato.
En robust konsultbransch inom totalförsvaret ska kunna fortsätta att leverera viktiga tjänster under kris och krig, vilket ställer krav på ett lojalt förhållande till kunderna i utbyte mot långsiktiga marknadsregler. Vi ska inte hamna i en situation där bemanningskonsulter tar ekonomiska resurser från uppbyggnaden av totalförsvaret eller där konsulter med singelkompetens riskerar tillgängligheten vid sjukdom, olycksfall eller hemvärnslarm. Det är upp till branschen att stödja detta och inte bara sikta på maximerad ekonomisk vinst i årets resultat.
Fredrik Ruuda
Ägare och senior konsult, Ruuda Consulting AB
F.d. yrkes- och reservofficer (major)